05. Vårt solsystem & planeterna

Saturnus

2011-11-23 09:08 #0 av: Farwuq

När man frågar folk om de kan säga något om Saturnus, så svara de troligen, ”Är det inte den planeten som har ringar?”. Det stämmer fint. Saturnus är känd för att ha de vackraste ringarna i hela solsystemet. De är mycket imponerande att skåda, men de är inte så tjocka som man kan förledas att tro. Saturnus ringar är 272 692 kilometer breda men bara cirka 100 meter tjocka – samma som längden på en fotbollsplan.

Saturnus är den sjätte planeten från solen och den är den näst största planeten i vårt solsystem. Saturnus är en så kallad gasjätte, och den är känd sedan förhistorisk tid. Saturnus har 95 gånger så stor massa som jorden och har ungefär nio gånger så stor diameter. Saturnus påminner starkt om Jupiter. Båda planeterna är av gas, båda är gigantiska och båda roterar mycket snabbt runt sin egen axel, vilket ger upphov till en betydande avplattning. Precis som Jupiter så roterar Saturnus olika snabbt beroende på latitud och flera omloppstider. Vid ekvatorn är rotationstiden ca 10 h 14 min, men en bit därifrån är tiden för ett varv ca 10 h 39 min. Eftersom Saturnus roterar så snabbt betyder det att planetens ekvator färdas i 36 000 kilometer per timme eller över 21 gånger snabbare än på jorden.

Det genomsnittliga avståndet mellan Saturnus och Solen är över 1400 miljoner km, ca 9 AU ,och dess omloppstid runt solen är i det närmaste 29 ½ år.

Diameter vid ekvatorn: 60 268 km (9,4492 gånger jordens ekvatoriella radie)

Diametern vid polerna: 54 364 km (8,5521 gånger jorden polarradie)

Saturnus har mycket låg densitet, 0,687 g/cm³. Detta är den lägsta av alla planeter i solsystemet. Skämtsamt så kan man säga att den är så låg att Saturnus skulle flyta på vatten om man kunde hitta ett badkar stort nog att lägga planeten i.

Atmosfären på Saturnus består av 93,2% molekylär vätgas, 6,7% helium samt små mängder av vatten, ammoniak och metan. I atmosfären finns det starka orkaner, precis som på Jupiter, då och uppträder det vita moln, någon fläck, precis som den som är typisk för Jupiter, finns dock inte. Det finns däremot "ränder" som liknar de som finns på Jupiter.

Om man skulle skära upp Saturnus skulle man se att de yttre molnlagren bara bildar ett tunt skal, inte mer än 400 km tjock. Planetens inre är mycket lugnare än molnlagren. Det är ett stabilt roterande klot av väte som är uppdelat i flera åtskilda skal. Närmast ytan finns ett tunt lager av i huvudsak vätgas. Detta övergår gradvis i en djup ocean av flytande väte som också innehåller helium. I planetens mitt finns en kärna av fast sten, ungefär lika stor som jorden. Trycket vid kärnan är mycket stort, mer än 1 miljon gånger jordatmosfärens tryck. Det finns olika uppgifter om Saturnus inre temperatur från ca 5 000 C, det är nästan lika högt som på solens yta, till temperaturer omkring 12 000°C, planeten avger mer värme än den får från solen.

Bild från Wikipedia

Himlens färg på Saturnus bör – precis som på Jupiter - variera beroende på hur djupt man befinner sig i atmosfären och dess transparens vid ett givet djup. Se mer nedan.

http://astronomi.ifokus.se/articles/4d7151f4b9cb462239064fb3-himlen-pa-frammande-planeter

Gravitationen vid ekvatorn är 0,914 g.

Det som är typiskt för Saturnus är dess ringar. Ringarna upptäcktes av Galileo Galilei år 1610, han var den som var den förste som studerade Saturnus med ett teleskop. Han förstod emellertid inte vad han såg, då ringarna just då råkade ligga nästan i plan med Jordens bana. När han tittade så tyckte han sig se två stora månar på var sida om planeten. År 1655 syntes ringplanet tydligare, sett från Jorden, och astronomen Christiaan Huygens ansåg att det var en ring runt planeten. Astronomen Giovanni Cassini fann år 1675 att det var flera ringar och man började kalla dem A-ringen och B-ringen, gluggen emellan dem fick sitt namn efter upptäckaren och kallas nu för Cassinis delning.

Ringarna, som ser massiva ut på avstånd, består de av sten, grus och is. Bitarna tros variera från dammkornsstorlek till stycken så stora som ett mindre hus. Ringarna med beteckningarna A, B och C kan ses från jorden. Fler ringar kan ses från teleskop stationerade i rymden. Ringarna är åtminstone fem till antalet – Ring A, B, C, D och F. De kommer i ordningen DCBAF räknat inifrån. Mellan ring C och B ligger delningar med namn efter Colombo, Maxwell och Titan, där det finns så kallade herdemånar. Dessa påverkar med sin gravitation ringarna och håller dem samman ett exempel är månen Pan. Cassinis delning ligger mellan ring B och ring A. Den är 4 800 km bred. Precis som Maxwell- och Columbo-delningen så har den uppstått på grund av månars påverkan, framför allt så är det månen Mimas som är grunden till Cassinis delning. Många av de övriga månarna kring Saturnus hjälper även de till att hålla samman ringarna.

Himlen i de övre delarna av Saturnus atmosfär är troligen blå, men den dominerande färgen på molntäcket antyder att den kan vara gulaktig längre ner. Saturnus ringar är nästan helt säkert synliga från de övre delarna av atmosfären. Ringarna är så tunna att från en position nära Saturnus ekvator skulle de vara nästan osynlig. Från någon annanstans på planeten, så bör de ses som en iögonfallande båge som sträcker sig över halva himlavalvet.

Saturnus månar skulle inte se särskilt imponerande på himmeln, detta beroende på att de flesta månarna är ganska små, och de största av dem är långt från planeten. Även Titan, den största Saturnusmånen, syns vara bara hälften så stor som jordens måne.

Saturnus har en syd-polstjärna, δ Octantis med en magnitud 4,3. Detta är mycket svagare än jordens Polaris (α Ursae Minoris).


Saturnus månar:
Saturnus har i dagsläget 60 bekräftade månar, men jag kommer bara att nämna den största av dem, den som heter Titan.

Titan är Saturnus största måne och den näst största månen i vårt solsystem, det är bara efter Jupiters måne Ganymedes som är större. Titan är den enda måne i solsystemet som har en tät atmosfär. Titan är större än planeten Merkurius men har lägre massa. Tidigare trodde man att Titan var något större än Ganymedes men närmare undersökningar har visat att den tjocka atmosfären reflekterar en stor mängd ljus vilket gjort att dess diameter tidigare överskattats. Precis som många andra månar i solsystemet är Titan också större än dvärgplaneten Pluto.

Titan är den enda kända månen med en fullt utvecklad atmosfär som består av annat än bara spårgaser. Närvaron av en tät atmosfär upptäcktes första gången 1944 då man med hjälp av spektroskopi kunde uppskatta partialtrycket för metan till 100 millibar (0,1 Bar). Sedan dess har rymdsonder funnit att Titans atmosfär är betydligt tätare än jordens med ett tryck vid ytan som är 1470 millibar (1,47 Bar) detta är ungefär 1,5 gånger trycket vid jordytan. Sammansättningen är 98,4% kväve och 1,6% metan.

Den täta atmosfären har förhindrat närmare studier av månens yta, men undersöktes av rymdsonden Cassini-Huygens som mjuklandade på Titan.

Vid ytan är temperaturen ungefär 94° Kelvin = −179° C. Spridda moln kan hittas överallt i Titans atmosfär. Dessa moln består troligtvis av metan och etan och andra enkla organiska sammansättningar. Den tjocka atmosfären blockerar det mesta av det synliga spektrumets ljus från solen och andra ljuskällor som når Titans yta. Huygenssonden lyckades inte hitta solens position under nedstigningen men den lyckades ta bilder på ytan med hjälp av sin 20-wattslampa, något som forskare liknade vid att ta bilder på en asfalterad parkering i skymningen.

Titan har växlingar i klimatet (årstider) som inträffar med 7,5 års mellanrum. På vinterhalvklotet är temperaturen så låg att det regnar flytande metan och etan som bildar floder och sjöar.


Lite data om Saturnus:

Aphelium: 1 513 325 783 km = 10,115 958 04 AU

Perihelium: 1 353 572 956 km = 9,048 076 35 AU

Massa: 95,152 gånger jordens

Gravitation: Ytgravitation vid ekvatorn: 0,914 g

Symbol:Astronomisk symbol för Saturnus

 

Källa: Wikipedia

Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi iFokus. Medarb. Astronomi, Existens, Filosofi och Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl
2012-01-14 13:58 #2 av: medde

En riktigt trevlig artikel. Tack Farwuq.

Ska fördjupa mig mer i denna om en stund.

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥ 



Anmäl
2012-01-14 14:23 #3 av: Farwuq

Tack för tacket.

Flört

Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi iFokus. Medarb. Astronomi, Existens, Filosofi och Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl
2012-01-14 14:42 #4 av: medde

Ögade och gillade verkligen det jag läste,men ska sätta mig ner senare  och njuta i alla ro., Den ska avnjutas på ett bra sätt, som den är värd.

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥ 



Anmäl
2012-01-14 17:37 #5 av: HellviHumle

Kul att läsa om alla planeter. Den här är också bra, precis som de andra.

HH

Anmäl
2012-01-14 17:47 #6 av: Farwuq

Nu är det bara två planeter kvar.

Tungan uteFlört

Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi iFokus. Medarb. Astronomi, Existens, Filosofi och Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl
2012-01-15 15:51 #7 av: medde

Det ser vi fram imot.. Men nu avnjuter vi den här under tiden.

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥ 



Anmäl
2012-01-17 15:03 #8 av: HellviHumle

Det slår mig just att ringarna är rätt breda. Det är ju ungefär 70 % av avståndet till vår måne. Förvånad

HH

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.