15. OT

Julen för mig

2011-12-01 12:57 #0 av: Gittan

Nu närmar sig julen med stormsteg - storm i ordets rätta bemärkelse om man ser till vad vi haft och kommer att få vädermässigt. Nu var det inte vädret jag skulle skriva om utan om julen. Julen är väl den tid som påverkar oss mest och det på helt olika sätt.

För mig som mamma innebär dagarna innan jul en otrolig massa stress, Detta verkar vara något som går i arv genom generationerna. Min mamma hade det stressigt, min mormor hade det stressigt och nu kommer som sagt jag få det stressigt. Det är något man får leva med tydligen.

Julstädningen ska göras, men egentligen är det ju som vilken städning som helst. Julpyntet ska fram, juldukar, ljusstakar. Ja man springer omkring som en jag vet inte vad och tar bort vanligt pynt för att sätta upp jultomtar och andra julsaker i sin färgprakt.

Så något jag absolut inte få glömma - julklapparna. In till den stora staden. Trängas med andra julklappshandlare. Vi människor blir nu som myrorna i en myrstack, men myrorna är nog mer organiserade än vi som stressar, trängs och knuffas i affärerna.

När man så går omkring där och handlar så ser man en person som står och samlar in pengar i en bössa. Pengar för att andra som av olika anledningar inte har möjlighet att fira jul som mig och de mina. Pengar för att dessa också ska kunna få en lite annorlunda helg. Jag skänker alltid en slant i dessa bössor. Jag gör det nog delvis för att döva mitt eget samvete, men även för att jag kanske hjälper till att göra någon glad om så för bara en kort stund.

Så går resan hemåt med paketen jag inhandlat. Väl hemma kommer jag på att jag glömt och köpa en eller två saker. Tänk jag lär mig aldrig för detta händer varje jul.

Då är väl julklappshandlandet slut för detta år då? Nej då. Nu ska jag in och låta dottern handla sina julklappar. Så in i trängseln igen och nu ska man hålla reda på en liten flicka som knappt syns i folkvimlet. Det gäller att hålla henne hårt i handen. Som tur är ska hon inte handla så mycket, men hon har istället svårt att bestämma sig om färger med mera. Ja det går åt en hel dag.

Nästa dag ska jag in med sonen i denna julträngsel så han också får handla. Till skillnad mot sin syster så får man aldrig hålla honom i handen - stora starka karln. Ja hittills har det alla år slutat med högtalaranrop: "Kan mamma till XX hämta sin son i informationen". Rodnaden syns nog otroligt bra i mitt ansikte när jag hämtar honom. Det lär bli samma sak i år också misstänker jag.

Julaftonen kommer närmare och närmare. Det blir dags att göra julmaten. Julskinkan, Janssons frestelse och allt annat som måste förberedas. Sedan ska det kokas knäck och kola. När allt detta är klart rinner svetten för köket är som en bastu.

Jaha så är det dags för julgranen, som min pappa så snällt fixat i skogen åt oss och tagit hem. När det gäller julgranspyntandet kommer jag ganska lindrigt undan. Jag behöver bara sätta upp ljusslingan och de saker som ska sitta högst upp. Allt det andra slåss barnen om att sätta upp.

Sedan är det så att djuren i det fria ska ha sitt också och jag lägger ut god mat åt fåglarna och rådjuren med flera djur. Även de ska få fira jul.

Nu är nästan allt klart. Då som en blixt från klar himmel - julklapparna jag glömde att köpa har jag ännu inte köpt. Snabbt iväg till stan för att handla dem. Slut i affär efter affär. Vemodet och uppgivenheten börjar få ett hårt tag i mig. Tårarna och frustrationen är på väg. Då hittar jag dem och lyckan är fullkomlig.

Julaftonen inträder. Julbordet görs så småningom i ordning och en känsla av stillhet kommer över en. Bara en kort stund. "När ska vi dela ut julklapparna?" "Får vi öppna paketen snart?" Friden den har försvunnit. Kalle Anka på TV:n lugnar barnen ett tag.

Så äter vi och sedan blir det dags för dagens begivenhet: JULKLAPPSUTDELNING. Två barn som är på väg att gå upp i atomer av spänning.

All denna stress är ingenting när man ser barnens lycka. Det är nog också något som går i arv hos oss mammor att få se barnens lycka.

Så här har julmånaden och julen för det mesta varit hemma hos oss och jag misstänker att det blir ungefär samma i år.

Var glad och må bättre!
De vilda djurens värld


Anmäl
2011-12-01 13:50 #1 av: felixhaljeskog

Tänk vad mycket mammor gör för att sina barn ska bi lyckliga :P det du beskriver var det ungifär exakt för min egen mor, alltid lika stressad innan jul :P
därför ska man börja vääldigt tidigt ;)

Anmäl
2011-12-01 14:26 #2 av: medde

Hua vad man känner igen sig i denna underbara och allt för sanna artikel. Julen är underbar!

Strax efter jul och då man hämtar andan börjag vi här hemma fixa för dotters födelsedag! Så det både kul och stress ända fram till över nyår.

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥ 



Anmäl
2011-12-02 10:17 #3 av: StefanW

Julen förknippas oftast av stress och visst känner man igen sig. Fast nu på senare år så blir det mindre julstress än när barnen (och man själv) var små. För egen del så pyntas det så lite som möjligt, det blir de pliktskyldiga ljusstakarna i fönstren, men för övrigt så blir det inte så mycket mer. Varför? undrar vän av ordning! Det var mycket barnen själva som ville ha det lugnare vid jul än att stressa runt och försöka hinna med allt.

Alla presenter var uppskattat, men det var ofta för mycket! De var inte gamla när de själva kom med förslaget att avstå en egen och skänka en julklapp var till de som inget får och då via Frälsningsarmen som delar ut matkassar och julklappar till de som inte har medel så att de räcker. Det har blivit en tradition här i huset som jag tror kommer att leva kvar.

Önskan har även varit att inte fara runt och hälsa på alla släktingar, inte för att det inte är roligt, utan för det blir en formidabel korvstoppning med julmat och godis på varje stopp. Så deras önskan var från förra julen: kan vi inte vara hemma själva nästa jul!

Själv så köper jag hellre de saker de behöver och önskar sig under hela året, då kan man ofta utnyttja olika erbjudande som gör det billigare än att man skall försöka att vända ut och in på sig själv till jul.

Sedan har man all den underbart goda julmaten, som man oftast gör alldeles för mycket av och det jag tycker är tråkigt är all den julmat som får gå med soporna för att det inte hann bli uppätet innan bäst före gick ut! Det har blivit så att vi gör mindre antal rätter från år till år och istället satsar mer krut på de som verkligen uppskattas och går åt (här i huset så är helgskinka/julskinka uppskattat hela året!).

Vad blir då konsensus av detta? Jo, hellre lägger jag energi året om på nära och kära än att försöka tävla om ha gett den finaste och dyraste presenten till jul.  

På tal om alla insamlingar runt jul, så undrar man var de håller hus resten av året! Har sett allt för mycket av oseriös insamling för att jag inte skall tömma plånboken på mynt. Det värsta exemplet var de som stal insamlingsbössor från Rädda barnen och gick runt med dem för att fylla på till deras egna fickor.

Nu hoppas jag att mitt inlägg inte tas allt för negativt, utan ger en bild av ett alternativt firande (om det är någon som kommer ihåg vad det egentligen var vi firade) Till sist vill jag önska er alla en riktigt god jul.

Stefan - Modellbyggare

 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.