Vet inte om det har varit på tal om den här teorin här förr. Men den är väldigt intressant den här Big Bounce teorin.

Jag citerar: "Big Bounce handlar om att universum fungerar som en stor ballong, som hela tiden expanderar eller dras ihop. Vi är nu i en expansionsfas, vilket vi alltså varit sedan vårt universum skapades. Någon gång kommer dock universum dra ihop sig igen, för att sedan explodera ut igen. Problemet har bara varit att man aldrig kunnat förstå hur universum gick från kollaps till att börja växa igen.

Det nya som forskarna kommit fram till är att när universum är totalt hoppressat så gäller inte de vanlig fysiska lagarna. I stället är det kvantfysik som tar över. Kvantfysik är ju de lagar som styr de partiklar som är mindre än atomer, och när de appliceras på Big Bounce så kan vi plötsligt förklara studsen." https://nyheter24.se/nyheter/853518-big-bang-teorin-kan-vara-fel-ny-modell-andrar-allt

Notera den konstiga formuleringen ur artikeln som jag citerade: "vilket vi alltså varit sedan vårt universum skapades" (Om det är en pågående oändlig process utan början och utan slut existerar universumet av sig självt utan att ha skapats)

Det påminner mig hemskt mycket om buddhisternas syn på universumet och hur allt upprepar sig i cykler. Ur det buddhistiska perspektivet finns ingen början och inget slut. Därav måste universums uppkomst och förfall bli föremål för en oscillerande process, d.v.s. en smäll efter den andra, universumet expanderar för att sedan krympa igen, utan början och utan slut. Men om man utgår ifrån att universum expanderar för alltid, skulle det förutsätta en början och ett slut på tid och rum och det skulle kräva en skapelseprincip, vad som inte går ihop med buddhism.

Vad tror ni?