Intressant, men…

De glömmer en del.

Man brukar säga som så att de stjärnor som har störst möjlighet att utveckla och behålla liv är de som är klassificerade F0 till K5 i Hertzsprung-Russell-diagramets huvudserie (V). De som ligger över F0, är för kortlivade för att hinna utveckla eget liv och de som ligger under har en mycket snäv bebolig zon. Faktiskt så snäv att planeter inom denna zon får bunden rotation.

Stjärnor i M serien som man talar om i Aftonbladsartikeln är olämpliga för beboliga planeter dels på grund av att planeten binds i sin egenrotation och då ständigt vänder samma sida mot stjärnan, och dels på grund av att många stjärnor i denna grupp har betydligt fler flares än de som ligger i F0 till K5 gruppen.

Dock kan men finna beboliga planeter runt en M-stjärna, om man har en dubbel-planet. D.v.s. en planet som har en drabant som är såpass massiv och ligger i såpass tätt omlopp att en ”månad” är kortare än drygt 70 timmar. Dessa kommer då att tumla runt varandra i inbördes bunden rotation, och blir inte då låsta i förhållande till stjärnan.

Läs gärna denna gratis pdf av en mycket intressant klassisk bok från 1964.

Habitable Planets for Man

Stephen H. Dole

http://www.rand.org/content/dam/rand/pubs/commercial_books/2007/RAND_CB179-1.pdf

Även denna bör ni läsa, den tar upp samma ämne.

Planets for Man

Stephen H. Dole
Isaac Asimov

http://www.rand.org/content/dam/rand/pubs/commercial_books/2007/RAND_CB183-1.pdf

Det här verkar intressnat med länkarna, blir att sätta sig med en kopp kaffe igen.

Jag läste själv den andra: Planets for Man av Stephen H. Dole & Isaac Asimov, i höstas. Jag tycker att den är värd att läsas ännu en gång. Den första som är en klassiker, har jag ännu inte läst.

Jag kommer läsa!