Det uppskattas att det finns 100 miljarder stjärnor i vår galaxi. Det är en så oföreställbar stor mängd att många tenderar till att tänka att det måste finnas massor av liv och även högre liv där ute. Men om man räknar ihop var högre liv omöjlig är och var liv möjlig är, krymper det till en så liten mängd att man måste undra om det över huvud taget finns högre liv i varje galaxi och om vi kanske ändå är de enda (någorlunda) intelligenta varelserna i vår galaxi? Liv i form av mikrober och liknande finns det säkert massor av, men för att intelligent liv kan utvecklas krävs det en hel del saker.

Börjar vi med att räkna bort alla stjärnor/solar där det pga olika omständigheter inte kan utveckla sig högre liv på deras ev. planeter. Det finns en habitabel zon i vår galaxi. Vi måste räkna bort alla solar som är nära centrumet och nära spiralarmarna. Där finns det heta gasmoln och strålning. Just där är stjärnorna som tätast och det bildas ständigt nya stjärnor och det dör ständigt stjärnor. En sol måste befinna sig på ett lugnare ställe, men inte allt för långt borta från centrumet. Den måste befinna sig på ett ställe där planeterna kan bilda stabila omloppsbanor och inte påverkas av gravitationen av andra solar och deras planeter. Den måste vara på ett ställe där planeterna inte ständigt krockar med asteroider eller med varandra. Vi måste nog räkna bort mer än 99 % av alla solar, men låt oss för enkelhetens skull räkna med 99 %. Det blir fortfarande en miljard stjärnor kvar och det är fortfarande en oföreställbar stor mängd.

Nästa krav är att det måste vara rätt sorts sol. 2/3 av alla solar är röda dvärgar. Dessa har bara en ytterst liten habitabel zon och den ligger så nära att den nästan rör i solen. Strålningen skulle ta livet av allt liv. Det finns fler anledningar, t.ex. att planeterna vissar samma sida till solen, precis som vår måne, dvs. de snurrar inte och kan därför inte bilda ett magnetfält.

Sen finns det en hel del andra obrukbara solar, t.ex. de som är betydligt större än vår sol har en så kort livslängd att det inte hinner att bli någonting. Vita dvärgar har deras liv redan bakom sig, bruna dvärgar har samma problem som röda dvärgar. Röda jättar är döende stjärnor osv. Men om man räknar optimistiskt finns det kanske 1 % av den sortens solar som kan ha planeter med liv. Det är fortfarande 100.000 solar.

De flesta solar är dubbelstjärnor som påverkar varandra och annat som flyger omkring med deras gravitation. Om de har planeter, bildar de inga stabila omloppsbanor och deras planeter bombarderas med jämna mellanrum med asteroider. Planeterna kan också flyga bort från deras sol och krocka med varandra. Dessa räknar vi bort.

Eftersom det inte finns exakta uppgifter om hur många stjärnor som är dubbelstjärnor, bara att de flesta är det, räknar jag optimistiskt bara bort hälften. Då blir det 50.000 stjärnor kvar med planeter med chans på högre eller intelligent liv.

Nästa krav är att solen och dess planeter har rätt ålder. Tar vi som exempel Plejaderna. Det är 1.200 solar som bara är 125 år gamla. Där är planeterna (om det redan har bildats några) glödande bollar. Vår planet är 4,6 miljarder år gammal, har de bästa förutsättningarna för liv, men de första människoliknande primaterna existerar först sen 2,5 miljoner år och de första mikroberna för 3,5 miljarder år. En planet får heller inte vara för gammal, eftersom någon gång järnkärnan stelnar och den förlorar sitt magnetfält precis som Mars.

Det finns tyvärr inga uppgifter om alla stjärnornas ålder, så man kan bara uppskatta hur många solar med planeter som har rätt ålder. Säger vi att det är 10 %, så har vi fortfarande 5.000 solar kvar.

Naturligtvist måste solen ha en planet i den habitabla zonen. Uppskattr vi att det är 10 % så har vi 500 solar och förstås 500 planeter.

Sen kan man fråga sig hur många av dessa 500 planeter det är som uppfyller resten av förutsättningarna. En planet behöver en atmosfär och för att kunna hålla en atmosfär behövs det ett starkt magnetfält, som också behövs för att skydda livet från strålning. För det behöver planeten en stor järnkärna och planeten måste snurra med en tillräcklig hög hastighet. Jorden hade turen att krocka med en annan planet en gång i tiden och har därför en stor järnkärna. Pga krocken kunde det också bildas en så stor måne att den stabiliserar jorden. Annars skulle vi inte ha regelbundna årstider, utan jorden skulle vrida och vända sig mot solen hur som helst. Inga bra förutsättningar för att bilda en näringskedja.

Andra förutsättningar är att planeterna måste vara av rätt material, ha rätt atmosfär och det måste finnas tillräckligt med vatten på den. Men varje planet blir lite då och då träffad av katastrofer, som asteroider, gammablixtar och sånt, som utplånar nästan allt liv, precis som det har hänt på jorden flera gånger.

Mellan dessa katastrofer måste evolutionen börja om på nytt och kanske det nån gång hinner att evolutionera fram intelligent liv mellan katastroferna, tills det utplånas på nytt. För att intelligent liv ska evolutionera fram får detta inte hända mycket oftre än det har hänt här.

Ojoj….. hur många av de 500 kvarstående planeterna kan ha en sån tur som vi hade? Vi har verkligen gjort den kosmiska jackpotten och man kan säga att chansen att det finns en till planet med samma tur är ganska liten. Men omöjligt är det inte.