De allra största stjärnorna i Universum (O typ stjärnor) är de som har kortast levnadstid. Detta beror på att gravitationen är så enorm att trycket som skapas i centrum blir så högt att sammansmältningen av väteatomer till tyngre ämen går oerhört snabbt. De största stjärnornas livslängd kan vara så lite som ett par miljoner år innan de helt förbränt sina lättare grundämnen (såsom väte, helium kol …) och kolapsar i en supernova. Därefter kan de antingen bli ett svart hål eller en neutronstjärna.

De allra minsta stjärnorna (M stjärnor) är så små att gravitationen gör att fusionsprocessen från lätta grundämnen till de tyngre inte är så häftig. Det gör att denna typ av stjärnor kan ha en livslängd på 10-100 miljarder år. Universum är vad vi idag vet ca 13,6 miljarder år gammal så dessa stjärnor kommer att överleve mycket länge än.

Solen som är en typ G stjärna har en livslängd på ca 10 - 15 miljarder år. Solen har idag funnits i ca 5 miljarder år och den fortsätter att bränna väte till helium och kol. Så det är ingen överhängade risk att dess livslängd kommer att påverka oss eftersom den fortfarande har mer än 5 miljader år kvar innan den kolapsar till en vit dvärg.