Juli månad 1969, Neil Armstrong och Buzz Aldrin fanns i fokus på större delen av jordklotet, så fanns även en väldigt ensam själ med. Bortglömd av de flesta. Hans namn var Mike Collins.

Mike Collins var astronauten som styrde "command module Columbia", moderskeppet. Som såg till att Armstrong och Aldrin kunde komma tillbaka till jorden. Han var inte nere på månens yta, utan styrde Columbia 25 varv runt månen.

Antalet varv låter kanske inte så mycket, men varje gång han gick mot baksidan av månen tappade han all radiokontakt med jorden och vännerna på månen. Det blev 47 minuters tystnad för varje varv.

Alla här nere kunde se när Armstrong tog de första stegen på månen och höra de kända orden "That's one small step for man, one giant leap for mankind" kunde han inte se det. Fastän han faktiskt var mer på första parkett än någon annan.

Han hade förberett sig för denna "splendid isolation" och pratade i en bandspelare om sina tankar och funderingar. Rapporterade vad han såg och upplevde. Det vore väldigt intressant att få lyssna på det. Kanske någon gång i framtiden.

Han gjorde tre personers jobb hela tiden.

Mission controll hyllade honom när han dök upp efter det sista varvet i ensamhet. På ett väldigt poetiskt sätt, tycker jag. 

"Inte sedan Adam har någon människa upplevt en sådan ensamhet som Mike Collins var med om de 47 minuterna av varje månvarv då han inte hade någon annan att prata med än sin bandspelare på Columbia." 

Så glöm inte den ensammaste mannen i världen, Mike Collins. /Vanessa

Av: vanessa

• Personlig sida
• Kontakta

Datum för publicering

• 2008-04-09