Med tanke på Mirandas förhållandevis blygsamma diameter så är det en väldigt imponerande klippa.

#1 Där sade du något! Måste kolla lite om Miranda.

Nu har jag kollat angående Mirandas diameter, och den är 472 diameter, kan även då passa på att säga att omloppstiden är 1,413 dygn.

Även lite kul fakta om Miranda är att det föreslagits att Miranda kan splittras i en kollision, sen för att återsamlat sig igen.

Foto:Nasa

 Mera imponerade information

# Du gör mig så glad nera:-) Det är ju det jag hoppas att jag kan komma med bra info!

Då är vi kvitt då medde, för du gör mig med så glad

Bugar och bockar med ett stort tack:-)

35 Tycker bilden är helt enorm, eller vad tycker ni?

Ja, den är verkligen speciell!

Visst är det helt fantastiskt hur  man kan fotografera idag , objekt som ligger så långt borta från våran egen vardag! Helhäftigt!

Det är väl det som gör det så enormt, men även dessa former som man finner som just på denna "lilla" klippa.

Tänk om man kunde ta ner den en stund till jorden, så skulle de som vill prova isklättring som inte vore av denna värld. Går och kollar klätterprylarna. /Vanessa

Vilka kul tankar du hade nu Vanessa! Jag skulle nog bara sätta mig på en stol och studera denna klippa.

Jag skulle säkra mina vänner som klättrar, dels för att jag är väldigt bra p att säkra klättrare, men har inte styrkan längre att klättra. Men å andra sidan så hinner jag nog bli väldigt gammal innan den kommer ner till jorden :-). /Vanessa

Jag klättrade också lite friklättring i Karpaterna när jag var ung frisk och stark.

#18 Nu vart jag impad av dig Farwaq, kan inte du berätta mer om det?

# 18 Ja, låt höra Farwuq

Inte mycket att orda om, jag var några omgånger i Tatra, den polska delen av Karpaterna och klättrade, jag tog inte de svåra hemska rutterna utan med de som jag tyckte var ganska lätta och där jag i dess egentliga mening inte riskerade särskilt mycket.

En människa med normal fysik, lite dumdristighet och lite säkerhetstänkande skulle nog kunnat göra det samma. Jag var ung och dum då, bara 22-23.

Flickorna i Zakopane var kul de med.

#21 Mmm Kan tro om flickorna.  Men nu gillar jag ju inte flickor på det sättet.

Men hur högt klättrade du? Var det inte lite läskigt?

Total var det nog kring 1000-1200 meter över staden. Det var bara läskigt ibland när det var riktigt brant, ibland kunde man krypa eller till och med gå vissa bitar men visst sög det i magen när man tittaden ner i dalen på sydsidan som (då) låg i Tjeckoslovakien. Man klättrde till toppen sen fanns de färdiga nerturer som i princip kunde promeneras, det kryllade av folk på den tiden (79-80) i de bergen som övningsklättrade.

#23 Ni är jag lite imponerad! Måste att vara hur kul som helst att ha gjort detta!

Oj Oj.. med min höjdskräck så vågar jag inte klättra heller..men det är kul att få höra om andras bravader

Visst är det kul, jag har fått höjdskräck på "äldre"dagar. Tråkigt nog

Just för att jag har höjdskräck så klättrade jag… Samt snygga killar i massor :-). Fast jag var i olika förhållanden då, men titta kan man göra. Klättrade bara klippor så att säga, inget som Farwuq gjort.

Även om man har höjdskräck går det bra att klättra, uppåt. En annan sak är neråt om man hivat sig över kanten. Det misstaget gjorde jag bara en gång, och fick ta mig runt hela berget på benen. Vägrade kliva över kanten och fira mig ner. Annars fungerade det om det bara var att luta sig tillbaka och firas ner. Pinsamt med alla snygga killar som sedan hade roligt åt mig. Men det bjuder jag på :-).  /Vanessa

#26 Höjdskräck på äldre dagar? Nä! Du har bra blivit förståndig, det var urbota dumt och övermodigt.

Jag har alltid varit rädd för höjder och kommer säkert att vara detta tills jag trampat färdigt här för denna gången.

Ska berätta en händelse som är ganska typiskt jag.

Skåning som jag är har hade jag aldrig stått på ett par skidor i hela mitt liv vare sig på längden eller utför, men i januari månad 1991 åkte jag och min sambo på semester i Sälen. Han hade inte heller sett ett par skidor mer än på vykort.

Vi gick i skidskola och på andra dagen skulle vi ta oss upp till högsta punkten och åka därifrån. Sagt och gjort. Det vara bara det att när jag kom upp dit så fattade jag hur högt det var och greps av panik. Sambon åkte glatt ner naturligtvis och där stod jag……… Och vad gjorde jag då?

Jo, jag tog av mig skidorna och gick invid kanten neråt, vilket betydde att jag hela tiden lade samma sida inåt mot backen och samtidigt måste spjärna emot så jag inte skulle börja glida. Alla som haft på sig slasompjäxor förstår säkert hur obekvämt detta var. Mitt sikte var en avsats i backen där det sedan nerför inte skulle vara så brant. Skidorna hade jag naturligtvis i famnen, så ni kan tänka hur löjligt detta måste ha sett ut! Väl nere på avsatsen var jag helt slut och hade väldigt ont i fötterna. Sen spände jag på mig skidorna och åkte ner. Sambon undrade varför jag hade tagit så lång tid på mig, han hade tydligt inte sett eländet med klättringen.

Nästa dag vågade jag åka från högsta.

#28 Kanske är det så att sunt bondförnuft tillkommit i mitt huvud. För rädd är jag nu.

#29 Oj vilken tur det vart, helt enormt att du vågade åka från högsta dagen efter, det skulle nog inte jag. Har bara kört på längden då jag hade dobberman och tävlade på kul i drag med dom.