
10 dimensioner
Det är vad astrofysiker och en del andra vetenskapsmän oftast kalkylerar med. Men det är ju jättesvårt att begripa. Tre dimensioner är ju det "normala", kanske fyra om man räknar in tiden, men 10?
Här är i alla fall en del material som kanske gör det lite lättare att förstå?
Nu måste jag in och läsa. Återkommer..
♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥

Ja visst räknar en del fysiker med 10 dimensioner. Däremot är det inte så att astrofysiker i allmänhet räknar med så många dimensioner. Man räknar med fyra inklusive tiden precis som Mark säger. Fyra är vad som krävs i den allmänna relativitetsteorin som är den teori som gäller för gravitationen för närvarande.
Emellertid finns det andra krafter i naturen nämligen den elektromagnetiska, den svaga kärnkraften och den starka kärnkraften. Elektromagnetism och den svaga kärnkraften har man lyckats förena i en gemensam teori vilket har delats ut ett Nobelpris för. Man har en teori förenar alla tre krafterna elektromagnetism, svag resp. stark kärnkraft, den sk. standardmodellen. Denna hoppas man kunna visa att den stämmer med hjälp av den nya acceleratorn i CERN, den sk. LHC (Large Hadron Collider).
Det finns fysiker som hoppas att man ska kunna ta ett steg till, nämligen att förena de tre krafterna i standardmodellen med gravitationen i en enda teori. I sökandet efter en sådan teori har man hittat på den sk. strängteorin. Supersträngteori och M-teori är andra namn på i princip samma sak. I denna antar man att materiens minsta beståndsdel är vibrerande strängar (som är mindre än kvarkarna i standardmodellen). För att få teorin matematiskt konsistent (motsägelsefri) krävs minst 10 dimensioner.
Strängteorin anses av många fysiker som "vacker" och det är teorin på modet bland teoretiska fysiker. Det enda problemet med teorin är att det inte finns minsta spår av experimentellt eller observationellt stöd för den. Följer man normal vetenskaplig terminologi kan man alltså inte kalla den för en "teori" utan är snarare en hypotes. Problemet med denna hypotes är att det förmodligen inte går att hitta dessa experimentella/observationella stöd pga att det skulle krävas så enorma partikelacceleratorer att det inte är möjligt att bygga dem. Det går troligen inte heller att motbevisa hypotesen pga samma skäl. I princip kan man då inte kalla teorin för vetenskaplig utan hamnar snarare i filosofins domäner. Teoretiska fysiker hoppas ändå att kunna hitta indicier som tyder på att man är på rätt spår och att man en dag ska kunna hitta något listigt sätt att knyta den till experiment/observation.

Tack för den utförliga informationen Skygazer! Det är fascinerande med strängteori, M-teori mm. Undrar om man någonsin hittar en "teori för allting"??
Länken i #0 går ju till en sida som försöker göra det här med de "extra" dimensionerna mer begriplig (men jag undrar om de lyckats egentligen
). Spännande är det i alla fall!