Förr i tiden betraktade man rummet som någonting som är tomt. Idag vet man att rummet är en sorts "substans". Man kan kröka rummet och när gravitationsvågor far genom rummet, är det rummet som rör på sig. Det är alltså precis som vattnet, en substans, fast man inte vet vilken substans som det handlar om. Man vet bara att rumstiden är en sorts vävnad.

Nu kommer vi till en intressant fråga. Föreställ er att ni har en ihopvikt plastpåse i händerna. I den finns det knappast något rum. Om ni blåser luft i påsen bildas ett rum i den. Frågan är, är det ni som blåser rummet i påsen när ni blåser in luft? Är det rummet som luften befinnert sig i som hamnar i påsen? Är det samma rum som ni hade i lungorna som sen hamnar i påsen? Eller är det så att påsen bara ändrar sin form inom rummet?

När ni andas in, blir rummet i lungorna större, samtidigt som bröstkorgen utvidgar sig och kroppen förstoras, dvs. behöver mer rum. Andas ni i så fall in rummet? Eller är det bara kroppen som ändrar sin form inom rummet?

Skulle rummet inte vara en substans, skulle jag säga att det är kroppen och påsen som ändrar form inom rummet. Men eftersom rummet är en sorts substans, är jag inte säker. Är det samma rum som hamnar i påsen, som man hade i lungorna?